You are beautiful in your kind of way. Don't let anyone take that away form you.
åh vad jag hatar mobbing. Jag kommer ihåg hur det var och hur jag mådde. Jag ville inte till skolan. Hela 7an och 8an var ett rent helvete. Jag kunde inte gå i korridorerna ensam. Jag önskar bara jag hade haft någon som förstod mig och som kunde stötta mig. 8an var värst jag var rädd för att gå till skolan. Rädd för vad dom skulle säga eller göra. Jag hade få vänner och trodde det var fel på mig. Varför ville ingen vara med mig? Var jag konstig? var jag ful? äcklig? hade jag konstig röst? fult hår? var det för att jag hade eksem? kanske var jag för tjock? Kommer ihåg en gång då jag inte kunde sluta gråta, tror det var dagen efter misshandeln. Jag bara grät och grät. Hysteriskt. Jag var så äcklig att dom gav sig på mig fysiskt. Vars var dom som sa sig vara mina vänner då? Vars var dom?
Snälla jävla idioter, tänk på vad ni gör. Det kan lika gärna ha varit ni som var utsatt. Ni som var ensam och oaccepterad. Så jävla less. Sluta trycka ner andra.
Tänk efter innan ni lämnar en kommentar på någons blogg,blogresponse,facebook m.m.
Tänk efter innan ni skriker något efter någon i korridoren.
Tänk efter innan ni fryser ut någon.
"What goes around comes around"
Tack för mig!
När du började 7an så Jag var typ den första som blev kompis med dig, vi blev bra kompisar och jag umgicks med dig väldigt ofta. Jag fanns för dig under hela 7an och en bit in på 8an. Jag ställde upp för dig när du blev misshandlad, jag umgicks med dig även fast jag började bli kallad äckel, kines osv av personer för att jag var med dig. Tycker inte du att det är att stötta och att vara en bra kompis?... Nu känner jag bara att jag önskar att jag aldrig lärde känna dig.
