Sanningen om mig:

Det finns misstag jag gjort som jag ångrar mer än allt annat. Men det finns misstag som jag gjort som jag ångrade då och trodde var misstag, men som jag tänker nu att det är egentligen inga misstag utan det var väldigt bra val gjorda av mig. Sen finns det saker jag gjorde som var bra för stunden men som jag nu inser att det var grymt stora misstag. Tyvärr kan jag inte erkänna för folk att jag gjort misstag. Så jag låter dom tro att jag gjorde det för att det var det bästa för mig.

Varje gång jag hittat något jag tänker att jag måsta hålla i, förstör jag det. Det är bara sån jag är, tyvärr. Kärlek är svårt för mig. Jag litar inte på killar jag är på g med, tillsammans med eller liknande. Det blir alldeles för svårt för mig. Jag kan inte öppna mig om det finns minsta lilla risk att jag ska bli sårad..

Jag har svårt för att släppa saker, har det hänt något vill jag veta exakt varför. Ja hakar upp mig på det och även fast det är länge sedan det hände kan jag sitta och gråta över det och komma på alla tänk bara saker jag kan ha gjort fel och saker jag aldrig skulle ha gjort eller sagt. Det jag insett nu men inte tänker på då är att "Life goes on".

JAG ÄR LÅNGT IFRÅN PERFEKT! MEN VET DU VAD? DET ÄR DU OXÅ!